akujala.blogg.se

Hypergrace, vad är det?

Publicerad 2018-06-01 18:00:00 i Allmänt,

Här har jag översatt ett inlägg från engelska till svenska från sajten www.gotquestions.org: ”Begreppet hypergrace har använts för att beskriva en ny våg av undervisning som betonar Guds nåd, men då uteslutande andra viktiga läror som ånger och bekännelse av synd. Dessa som lär ut läran hävdar att all synd; i det förflutna, i nutid och i framtid redan har förlåtits, så det finns ingen anledning för en troende att någonsin bekänna synd och omvända sig. Denna lära säger att när Gud ser på oss ser han bara ett heligt och rättfärdigt folk. Slutsatsen av denna undervisning är att vi inte behöver ta till oss av Jesu undervisning eftersom vi inte är ”under Lagen”. Så då är de troende inte ansvariga för sin synd, och att alla som inte håller med om detta är lagiska fariseer. Kort sagt, om hypergracelärare i Bibeln: ”Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de Förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus (Judas 1: 4). Och dessa lärare flirtar alltså med antinomianism.

Jesu ord till de sju kyrkorna i Uppenbarelseboken motsätter sig starkt tanken att kristna aldrig behöver omvända sig. Till kyrkan i Efesus sa Jesus: "Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och Vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats” (Uppenbarelseboken 2: 4-5). Jesus tillrättavisar fem av de sju kyrkorna och kräver Omvändelse från dem (Uppenbarelseboken 2:4, 6, 20, 3:3, 15-19). Detta är långt ifrån att som troende vara oansvarig för sin synd, som troende får man stå till svars inför Jesus för olydnad (se också 2 Kor 5:10).

Predikanterna som står för hypergrace-läran anser att Gamla testamentet och de tio budorden är irrelevanta för nytestamentliga troende. De lär även ut att Jesu ord som talas före hans Uppståndelse är en del av det Gamla förbundet och inte längre ska tillämpas på återlösta troende. Men är det sant?

I Markus 13:31 sa Jesus: "Himmel och jord ska förgå, men mina Ord ska aldrig förgå." Innan Jesus for upp till Himlen lovade han att Fadern skulle sända den Helige Ande: "Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er"(Joh 14:26). Om Jesu ord inte längre gäller för troende, varför skulle vi behöva påminnas om dem?

Hypergraceundervisning är ett bra exempel på att blanda sanningen med det som är fel. En betoning på Guds nåds och kraft är bra, men man försummar vad Paulus kallade "Guds hela rådslut" (Apg 20:27). Det är till exempel sant att kristna har blivit förlåtna av Gud. Men det betyder inte att vi aldrig måste bekänna synd. Jakob 5:16 säger: "Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan". Om vi ska bekänna våra synder för varandra, varför skulle vi inte behöva bekänna dem till Gud, eftersom all synd är i slutändan en synd mot Gud (Psalm 51:4)?

1 John 1: 9 ger också tydlig instruktion till de troende om att bekänna synden. Det börjar med ordet: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Detta är orsak och verkan som innebär att vi inte kan få det ena utan att ta med det första. Som Guds blodköpta barn fortsätter vi inte att bekänna vår synd för att bli frälst från helvetet. Vi bekänner och ångrar oss för att återupprätta ett intimt förhållande med vår Fader. Vi har en position av att vara rättfärdiga, men syndar i praktiken. För att motsätta sig detta argument förnekar hypergracepredikanterna att Johannes breven skrevs till troende. Men 1 John 2:1 börjar med detta: "Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige". Johannes skriver till troende som han personligen kände. Han indikerar att hans troende vänner verkligen kan synda, och att när de gör det måste de bekänna det.

Hypergracepredikanter hävdar också att den Helige Ande aldrig kommer att peka på synd hos kristna. Mogna kristna bör genast se att detta är fel. Varje Kristi lärjunge har känt den Helige Andes överbevisning inom sig när han eller hon har syndat. Jesus kallar den Helige Ande "Sanningens Ande" (Joh 15:26). Sanningen tolererar inte något som är falskt. När Sanningens Ande finns i en troendes hjärta (1 Kor 6:19) ger Han en övertygelse om någonting inte är sanning.

Sammanfattningsvis så stämmer en del av vad dessa predikanter lär ut. Vi är verkligen frälsta av nåd, inte genom våra egna gärningar (Efesierbrevet 2: 8-9). Och Guds nåd är underbar, stor och ger frihet (1 Timoteus 1:14). Men denna undervisning är inte i rätt proportion till resten av Skriften. När en lära framhävs för att utesluta resten blir det misslyckat eftersom Guds Ord inte kan hanteras rätt (2 Timoteus 2:15).
Jesus var full av både "nåd och sanning" (Joh 1:14). De två är i balans, och hamnar man i ena eller andra diket kan det leda till ett falskt evangelium. Vi måste alltid jämföra varje ny undervisning med "Guds hela rådslut" och lära oss att inte ta till oss det som inte är hela sanningen (1 Joh 4: 1)”.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela