Om äktenskap m m
En sak som säkert många saknar är undervisning om sällskap, att gifta sig, äktenskap, skilsmässa och omgifte. Jag själv har läst i Bibeln om detta och tycker att det behöver komma fram vad Bibeln säger. När man är singel och längtar efter en livskamrat så finns det bibelord som säger att man inte ska gå i ok med en som inte tror. Läs 2 Kor 6:14: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?” Det är det första man behöver tänka på. Sedan kan man prata med varandra och kolla om man har samma mål och vision för livet, hur många barn vill man ha, hur vill man leva osv. Man behöver också fråga Herren om det är rätt person som man vill gifta sig med för äktenskapet är för hela livet tills döden skiljer en åt. Skulle man välja någon att dela livet med som man inte riktigt trivs med eller om man drar åt olika håll, ja det är ju försent när man gift sig för det ska vara hela livet.
I år firar Peter och jag 21 år som gifta. Nu borde man väl ha lite undervisning och råd och ge till andra när man varit gift sååå länge.... Men jag har inte så mycket och säga mer än att man behöver ha Jesus, sedan behöver man vara fri från demonisk påverkan, helgas, leva i Andens frukter gentemot varann (Gal 5:22) och inte leva i köttet. Det var någon som sa till mig när Peter och jag var nygifta att det blir bara bättre och bättre. Det hade jag aldrig hört förut, men hon hade faktiskt rätt. Det man mest hade hört var hur eländet och jobbigt det kunde vara att vara gift. Hur var det då att bli gift? Det var bra och mycket bättre än jag trott det skulle vara att vara gift. Bibeln ger perfekta råd för äktenskapet. Man behöver också be om Jesu blodsbeskydd för äktenskapet och relationen. När problem dyker upp så kan man gå till Gud med dem och be Honom om hjälp och Han svarar på bön, det är min erfarenhet vad gäller äktenskapet. När man tjänar Gud så gör man det i första hand genom att vårda äktenskapet. Man kan inte strunta i äktenskapet och säga att man tjänar Gud. Sedan kan man ju tjäna Gud tillsammans. Jag skulle kunnat gå fel i min ungdom vad gäller det här med val av livskamrat, men som väl är gjorde jag det inte.. Jag hade sällskap med en fin man när jag var kring 23 år och jag hade sedan jag var tonåring bett att Gud skulle ge mig den man som var rätt för mig (hade hört av någon i kyrkan att det var bra att be om den rätte så det gjorde jag). Jag var ovis och sällskapade trots att jag kände ofrid över den relationen. Gud gav mig en dröm då och varnade mig för att gifta mig med honom. Jag drömde att vi levde ihop och hade ett gemensamt hem och hade en dotter som var kanske 5-6 år och vi hade det inte bra. Dottern tyckte inte om mig, hon tyckte bara om pappan, dottern skrek och var väldigt arg och elak mot mig och jag dög inte till mannen. Han tyckte inte ens att jag kunde göra saft. Jag var väl cirka 23 år när jag drömde detta och jag drömde in i framtiden och jag var i drömmen 31 år. Det var så verkligt att när jag vaknade kunde jag inte fortsätta den relationen. Det blev slut. Detta var inte en dålig man men han var inte rätt för mig. Jag brukar sällan få drömmar från Herren men det här var en varning till mig.
När Peter, min man och jag träffades och blev ihop så trodde vi att det var Guds vilja och vägledning, det verkade så vad gäller mål och vision med livet, vad vi ville med livet och så. Vi trivdes tillsammans och vi hade lätt för att prata med varandra så vi bestämde oss så småningom för att vi skulle gifta oss och skickade ut inbjudningslappar till vänner, bekanta och släktingar. Vi var inte så helgade då för över 21 år sedan så vi kunde faktiskt smågräla redan under vår sällskapstid. Så en dag när vi smågrälade kändes det jättejobbigt och vi undrade om det verkligen var rätt att vi gifte oss så då bad vi över om det var rätt eller inte. Vi hade faktiskt inte bett ordentligt över detta förrän då, men mitt i detta jobbiga upplevde vi då stor frid över att gifta oss så vi slapp avboka bröllopet för det var vi beredda på att göra (hade ju redan bokat datum och skickat ut inbjudningslappar). Så en relation behöver inte vara fel för att det inte är toppen. Vi har under årens lopp helgats mer och mer och numera så grälar vi nästan aldrig. Vi har det väldigt bra och är väldigt lyckliga tillsammans.
Vi gick bibelskola när vi var rätt nygifta och sedan tog helgelsen vid mer och mer. Det blev lugnt och fint mellan oss och gräl lyste med sin frånvaro. På bibelskolan fick vi undervisning om att skilsmässa aldrig är ett alternativ, fast det har aldrig varit något vi har velat ändå.
Om man har problem borde man kunna få hjälp av sin pastor eller någon själavårdare. Om man är olycklig i sitt äktenskap eller har problem så är inte skilsmässa ett alternativ. Visst det kan vara lätt att säga när man har det bra. Men någon behöver säga vad Guds ord Bibeln säger om äktenskap osv. Vad jag förstår så är det mycket mer krävande och kan vara mer prövningar när man har barn eller när man får barn, i alla fall vad jag har uppfattat. Tilläggas kan att vi inte har några barn, ett i himlen (fick missfall) och vi upplevde inte att det var Guds ledning för oss att adoptera när jag inte blev gravid igen. Så vi har ju sluppit allt som krävs av en när man uppfostrar barn.
Om kristna ändå väljer att skilja sig så säger Bibeln att de ska leva själva resten av livet eller försonas med varann (om inte den ene har varit otrogen, då är den som inte varit otrogen fri). Peter har en kompis som skiljde sig men som återförenades med sin fru och de gifte sig igen, det var en lyckligt slut eller snarare en lycklig fortsättning.
Här har vi bibelord om detta ämne:
Mal 2:16: ”Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, och att man höljer sig i våld som i en klädnad, säger Herren Sebaot. Så var på er vakt i er ande och var inte trolösa.”
Matt 5:27: ”Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott.”
Matt 5:32: ”Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.”
Mark 10:11: ”Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.”
Mark 10:12: ”Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."
Matt 19:9: ”Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."
1 Kor 7:11: ”skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.”
1 Kor:7:1-16, 25-35, 39-40:
Äktenskapligt samliv
1 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
Råd till ogifta
8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
Om skilsmässa
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.
15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Gift eller ogift
25 När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27 Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. 28 Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er./>29 Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, 31 och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, 32 och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.”/>
När änkor och änkemän gifter sig så är det helt rätt och inget fel. När människor blir frälsta och kommer till våra församlingar så kan många vara skilda, ensamstående med barn, en del bara vigda borgerligt, kanske en del är vigda inför en indisk avgud eller någon annan s k gud som inte är den kristne guden och en del är bara sambo. Ja vad gör vi då? Jo vi behöver ge bibliska råd. Den som t ex är sambo och har en välfungerande familj med barn och kanske hus osv. Ja om båda blir frälsta så kan de ju gifta sig, men om bara t ex kvinnan blir frälst hur blir det då? Ska de fortsätta leva tillsammans, ja det vore ju bra för barnen och kanske de har det bra tillsammans också. Då kan de ju gifta sig. Om inte mannen vill gifta sig så är det ju inte lätt men om han älskar sin kvinna så behöver han ju förstå att hon inte kan ha samliv med honom utan att vara gift, så då borde han gå med på giftermål.
Om det är ett par utan barn som är sambo, ja vilket råd ger man då? Jag skulle ge rådet att sära på sig och vänta tills den andre också vill bli frälst och då gifta sig eller vänta på att gifta sig med en redan frälst person. Men det är mitt råd, på bibelns tid var man inte sambo som idag. Vi känner en kvinna som varit sambo i många år och de har ett barn tillsammans. Hon överlät sig helt till Herren och döpte sig. Hon undrade hur hon skulle göra angående sitt samboskap. Vi rådde henne att leva avhållsamt tills de gifte sig och de gifte sig.
T ex när invandrare blir frälsta så kan de ju bli andligt vigda inför Herren om de endast blivit vigda inför en avgud eller om någon bara är gift borgerligt (då är man inte gift inför Gud). Vi går vidare. De som är skilda som ofrälsta har inte trott på Gud tidigare och det äktenskapet borde inte vara samma sak som när två frälsta gifter sig. De frälsta tror ju på den Gud de står inför i kyrkan och viger sig inför. Men de ofrälsta gör det bara av en tradition när de gifter sig i kyrkan. Så jag tror att de som är skilda som ofrälsta får gifta sig på nytt med en frälst. Det är vad jag tror. Om man blir frälst och är gift i kyrkan så kan man bejaka det i sitt hjärta att det var inför Gud, men man ska stå kvar i äktenskapet även om den andre inte ännu blivit frälst, det är vad jag tror är rätt.
Paulus säger i Bibeln att om den ofrälste vill skiljas så är den frälste fri och kan skiljas men det står inte att den frälste ska ta ut skilsmässa. Ja här var lite undervisning om äktenskap m m. Pastorer borde undervisa mer om sådant här, men jag förstår att det kan kännas beklämmande eftersom det är så många kristna som skiljer sig, en del bor sambo osv numera i våra församlingar. När jag var ung och det är inte så väldigt länge sedan, 90-talet. Ja då minns jag att vår ungdomspastor talade med en i församlingen som blev sambo och de gifte sig osv. Och om pastorerna undervisade om det här att om man skiljer sig utan att den andre varit otrogen så får man vara ensamstående för resten av livet om man vill lyda Gud och Hans ord, ja då skulle kanske folk vara mer rädd om sitt äktenskap och mer tacksamma att det fått någon att dela livet med även om det inte alltid är toppen.
Vad säger Bibeln om att vara pastor eller äldste och det här med äktenskap. Jo, de kan inte vara skilda och sedan omgifta som frälsta. En del citerar då ett bibelord som försvar mot detta, från gamla testamentet att Gud inte ångrar sin kallelse. Javisst stämmer det, men om man själv går fel och skiljer sig som kristen och gifter om sig har man ju sabbat möjligheten att vara pastor och äldste. Man kan ju tjäna Gud på annat sätt, men självklart inte vara omgift utan då får man leva som ensamstående för resten av sitt liv eller försonas med den man var gift med.
1 Tim 3:2: ”En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.”
1 Tim 3:5: ”Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?”
1 Tim 3:12: ”En församlingstjänare ska vara en enda kvinnas man. Han ska ta väl hand om sina barn och sin familj.”
Gud kan inte sammafoga de som skilt sig som frälst och vill gifta om sig med någon ny. Han går inte emot sitt Ord, hur mycket de än står inför en präst och prästen viger dem inför Gud. Gud bejakar inte detta. De blir som ett sambopar inför honom. Så de som gått fel där som kristen behöver rätta till detta. Leva som ensamstående, enligt Guds ord så får man bara skilja sig om den andre varit otrogen (självklart måste man inte). Hur är det med de som skilt sig som avfällingar och hittar en ny partner som avfälling och gift sig. Hur är det för dem? Jag tror de kan fortsätta vara gifta, men jag vet inte. Jag vet om 2 pastorer som blev avfällingar, skilde sig och gifte sig med en ofrälst. Deras nya fruar blev frälsta och de själva kom tillbaka till Herren. Tyvärr så är det ena paret idag skilda pga att den f d pastorn hade alkoholproblem och det blev för mycket för frugan. En sak är säker i alla fall, de kan inte bli pastorer eller församlingsledare igen men visst kan de tjäna Herren på annat sätt. Det är extra farligt om pastorer och församlingsledare visar på ett leverne att det är okej att skiljas och gifta sig med någon ny och dessutom fortsätta som pastor. Då öppnar det upp för att alla andra i församlingen kan göra likadant. Det finns fler skadliga exempel som jag skulle kunna ta upp här. En pastor skilde sig från sin fru och gifte om sig med en ny kristen kvinna som också var skild. De har varit och jag tror de fortfarande är pastorspar. De säger att de är så lyckliga och det är mycket profetiskt i den församlingen. Man ser också fler från det sammanhanget gå samma väg. Bl a en som egentligen är en evangelist men nu bekänner sig som profet. Han skilde sig och skaffade sig en yngre ny fru. Han har dessutom skiljt sig från henne också nu och har en ny kvinna igen. Detta är oerhört skadligt i dessa förvirrade tider. Nu vet jag inte hur de profeterar i den församlingen men det profetiska ska alltid stämma överens med Bibeln. Ingen kan profetera att man ska skiljas och gifta sig med en ny fru t ex. Det är helt emot Bibeln. Man kan inte kalla en ny fru för den andliga frun och den förre frun var den köttsliga frun. Vi behöver vara vaksamma i dessa tider, läsa Bibeln själva och inte gå på förvirrande undervisning. Nu har jag bara gett ut undervisning utifrån Bibeln om detta och jag dömer absolut ingen. Var välsignad!
När Peter, min man och jag träffades och blev ihop så trodde vi att det var Guds vilja och vägledning, det verkade så vad gäller mål och vision med livet, vad vi ville med livet och så. Vi trivdes tillsammans och vi hade lätt för att prata med varandra så vi bestämde oss så småningom för att vi skulle gifta oss och skickade ut inbjudningslappar till vänner, bekanta och släktingar. Vi var inte så helgade då för över 21 år sedan så vi kunde faktiskt smågräla redan under vår sällskapstid. Så en dag när vi smågrälade kändes det jättejobbigt och vi undrade om det verkligen var rätt att vi gifte oss så då bad vi över om det var rätt eller inte. Vi hade faktiskt inte bett ordentligt över detta förrän då, men mitt i detta jobbiga upplevde vi då stor frid över att gifta oss så vi slapp avboka bröllopet för det var vi beredda på att göra (hade ju redan bokat datum och skickat ut inbjudningslappar). Så en relation behöver inte vara fel för att det inte är toppen. Vi har under årens lopp helgats mer och mer och numera så grälar vi nästan aldrig. Vi har det väldigt bra och är väldigt lyckliga tillsammans.
Vi gick bibelskola när vi var rätt nygifta och sedan tog helgelsen vid mer och mer. Det blev lugnt och fint mellan oss och gräl lyste med sin frånvaro. På bibelskolan fick vi undervisning om att skilsmässa aldrig är ett alternativ, fast det har aldrig varit något vi har velat ändå.
Om man har problem borde man kunna få hjälp av sin pastor eller någon själavårdare. Om man är olycklig i sitt äktenskap eller har problem så är inte skilsmässa ett alternativ. Visst det kan vara lätt att säga när man har det bra. Men någon behöver säga vad Guds ord Bibeln säger om äktenskap osv. Vad jag förstår så är det mycket mer krävande och kan vara mer prövningar när man har barn eller när man får barn, i alla fall vad jag har uppfattat. Tilläggas kan att vi inte har några barn, ett i himlen (fick missfall) och vi upplevde inte att det var Guds ledning för oss att adoptera när jag inte blev gravid igen. Så vi har ju sluppit allt som krävs av en när man uppfostrar barn.
Om kristna ändå väljer att skilja sig så säger Bibeln att de ska leva själva resten av livet eller försonas med varann (om inte den ene har varit otrogen, då är den som inte varit otrogen fri). Peter har en kompis som skiljde sig men som återförenades med sin fru och de gifte sig igen, det var en lyckligt slut eller snarare en lycklig fortsättning.
Här har vi bibelord om detta ämne:
Mal 2:16: ”Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, och att man höljer sig i våld som i en klädnad, säger Herren Sebaot. Så var på er vakt i er ande och var inte trolösa.”
Matt 5:27: ”Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott.”
Matt 5:32: ”Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.”
Mark 10:11: ”Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.”
Mark 10:12: ”Och om hon skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott."
Matt 19:9: ”Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."
1 Kor 7:11: ”skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.”
1 Kor:7:1-16, 25-35, 39-40:
Äktenskapligt samliv
1 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
Råd till ogifta
8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
Om skilsmässa
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.
15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Gift eller ogift
25 När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27 Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. 28 Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er./>29 Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, 31 och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, 32 och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.”/>
När änkor och änkemän gifter sig så är det helt rätt och inget fel. När människor blir frälsta och kommer till våra församlingar så kan många vara skilda, ensamstående med barn, en del bara vigda borgerligt, kanske en del är vigda inför en indisk avgud eller någon annan s k gud som inte är den kristne guden och en del är bara sambo. Ja vad gör vi då? Jo vi behöver ge bibliska råd. Den som t ex är sambo och har en välfungerande familj med barn och kanske hus osv. Ja om båda blir frälsta så kan de ju gifta sig, men om bara t ex kvinnan blir frälst hur blir det då? Ska de fortsätta leva tillsammans, ja det vore ju bra för barnen och kanske de har det bra tillsammans också. Då kan de ju gifta sig. Om inte mannen vill gifta sig så är det ju inte lätt men om han älskar sin kvinna så behöver han ju förstå att hon inte kan ha samliv med honom utan att vara gift, så då borde han gå med på giftermål.
Om det är ett par utan barn som är sambo, ja vilket råd ger man då? Jag skulle ge rådet att sära på sig och vänta tills den andre också vill bli frälst och då gifta sig eller vänta på att gifta sig med en redan frälst person. Men det är mitt råd, på bibelns tid var man inte sambo som idag. Vi känner en kvinna som varit sambo i många år och de har ett barn tillsammans. Hon överlät sig helt till Herren och döpte sig. Hon undrade hur hon skulle göra angående sitt samboskap. Vi rådde henne att leva avhållsamt tills de gifte sig och de gifte sig.
T ex när invandrare blir frälsta så kan de ju bli andligt vigda inför Herren om de endast blivit vigda inför en avgud eller om någon bara är gift borgerligt (då är man inte gift inför Gud). Vi går vidare. De som är skilda som ofrälsta har inte trott på Gud tidigare och det äktenskapet borde inte vara samma sak som när två frälsta gifter sig. De frälsta tror ju på den Gud de står inför i kyrkan och viger sig inför. Men de ofrälsta gör det bara av en tradition när de gifter sig i kyrkan. Så jag tror att de som är skilda som ofrälsta får gifta sig på nytt med en frälst. Det är vad jag tror. Om man blir frälst och är gift i kyrkan så kan man bejaka det i sitt hjärta att det var inför Gud, men man ska stå kvar i äktenskapet även om den andre inte ännu blivit frälst, det är vad jag tror är rätt.
Paulus säger i Bibeln att om den ofrälste vill skiljas så är den frälste fri och kan skiljas men det står inte att den frälste ska ta ut skilsmässa. Ja här var lite undervisning om äktenskap m m. Pastorer borde undervisa mer om sådant här, men jag förstår att det kan kännas beklämmande eftersom det är så många kristna som skiljer sig, en del bor sambo osv numera i våra församlingar. När jag var ung och det är inte så väldigt länge sedan, 90-talet. Ja då minns jag att vår ungdomspastor talade med en i församlingen som blev sambo och de gifte sig osv. Och om pastorerna undervisade om det här att om man skiljer sig utan att den andre varit otrogen så får man vara ensamstående för resten av livet om man vill lyda Gud och Hans ord, ja då skulle kanske folk vara mer rädd om sitt äktenskap och mer tacksamma att det fått någon att dela livet med även om det inte alltid är toppen.
Vad säger Bibeln om att vara pastor eller äldste och det här med äktenskap. Jo, de kan inte vara skilda och sedan omgifta som frälsta. En del citerar då ett bibelord som försvar mot detta, från gamla testamentet att Gud inte ångrar sin kallelse. Javisst stämmer det, men om man själv går fel och skiljer sig som kristen och gifter om sig har man ju sabbat möjligheten att vara pastor och äldste. Man kan ju tjäna Gud på annat sätt, men självklart inte vara omgift utan då får man leva som ensamstående för resten av sitt liv eller försonas med den man var gift med.
1 Tim 3:2: ”En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.”
1 Tim 3:5: ”Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?”
1 Tim 3:12: ”En församlingstjänare ska vara en enda kvinnas man. Han ska ta väl hand om sina barn och sin familj.”
Gud kan inte sammafoga de som skilt sig som frälst och vill gifta om sig med någon ny. Han går inte emot sitt Ord, hur mycket de än står inför en präst och prästen viger dem inför Gud. Gud bejakar inte detta. De blir som ett sambopar inför honom. Så de som gått fel där som kristen behöver rätta till detta. Leva som ensamstående, enligt Guds ord så får man bara skilja sig om den andre varit otrogen (självklart måste man inte). Hur är det med de som skilt sig som avfällingar och hittar en ny partner som avfälling och gift sig. Hur är det för dem? Jag tror de kan fortsätta vara gifta, men jag vet inte. Jag vet om 2 pastorer som blev avfällingar, skilde sig och gifte sig med en ofrälst. Deras nya fruar blev frälsta och de själva kom tillbaka till Herren. Tyvärr så är det ena paret idag skilda pga att den f d pastorn hade alkoholproblem och det blev för mycket för frugan. En sak är säker i alla fall, de kan inte bli pastorer eller församlingsledare igen men visst kan de tjäna Herren på annat sätt. Det är extra farligt om pastorer och församlingsledare visar på ett leverne att det är okej att skiljas och gifta sig med någon ny och dessutom fortsätta som pastor. Då öppnar det upp för att alla andra i församlingen kan göra likadant. Det finns fler skadliga exempel som jag skulle kunna ta upp här. En pastor skilde sig från sin fru och gifte om sig med en ny kristen kvinna som också var skild. De har varit och jag tror de fortfarande är pastorspar. De säger att de är så lyckliga och det är mycket profetiskt i den församlingen. Man ser också fler från det sammanhanget gå samma väg. Bl a en som egentligen är en evangelist men nu bekänner sig som profet. Han skilde sig och skaffade sig en yngre ny fru. Han har dessutom skiljt sig från henne också nu och har en ny kvinna igen. Detta är oerhört skadligt i dessa förvirrade tider. Nu vet jag inte hur de profeterar i den församlingen men det profetiska ska alltid stämma överens med Bibeln. Ingen kan profetera att man ska skiljas och gifta sig med en ny fru t ex. Det är helt emot Bibeln. Man kan inte kalla en ny fru för den andliga frun och den förre frun var den köttsliga frun. Vi behöver vara vaksamma i dessa tider, läsa Bibeln själva och inte gå på förvirrande undervisning. Nu har jag bara gett ut undervisning utifrån Bibeln om detta och jag dömer absolut ingen. Var välsignad!
