akujala.blogg.se

Hypergrace, vad är det?

Publicerad 2018-06-01 18:00:00 i Allmänt,

Här har jag översatt ett inlägg från engelska till svenska från sajten www.gotquestions.org: ”Begreppet hypergrace har använts för att beskriva en ny våg av undervisning som betonar Guds nåd, men då uteslutande andra viktiga läror som ånger och bekännelse av synd. Dessa som lär ut läran hävdar att all synd; i det förflutna, i nutid och i framtid redan har förlåtits, så det finns ingen anledning för en troende att någonsin bekänna synd och omvända sig. Denna lära säger att när Gud ser på oss ser han bara ett heligt och rättfärdigt folk. Slutsatsen av denna undervisning är att vi inte behöver ta till oss av Jesu undervisning eftersom vi inte är ”under Lagen”. Så då är de troende inte ansvariga för sin synd, och att alla som inte håller med om detta är lagiska fariseer. Kort sagt, om hypergracelärare i Bibeln: ”Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de Förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus (Judas 1: 4). Och dessa lärare flirtar alltså med antinomianism.

Jesu ord till de sju kyrkorna i Uppenbarelseboken motsätter sig starkt tanken att kristna aldrig behöver omvända sig. Till kyrkan i Efesus sa Jesus: "Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och Vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats” (Uppenbarelseboken 2: 4-5). Jesus tillrättavisar fem av de sju kyrkorna och kräver Omvändelse från dem (Uppenbarelseboken 2:4, 6, 20, 3:3, 15-19). Detta är långt ifrån att som troende vara oansvarig för sin synd, som troende får man stå till svars inför Jesus för olydnad (se också 2 Kor 5:10).

Predikanterna som står för hypergrace-läran anser att Gamla testamentet och de tio budorden är irrelevanta för nytestamentliga troende. De lär även ut att Jesu ord som talas före hans Uppståndelse är en del av det Gamla förbundet och inte längre ska tillämpas på återlösta troende. Men är det sant?

I Markus 13:31 sa Jesus: "Himmel och jord ska förgå, men mina Ord ska aldrig förgå." Innan Jesus for upp till Himlen lovade han att Fadern skulle sända den Helige Ande: "Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er"(Joh 14:26). Om Jesu ord inte längre gäller för troende, varför skulle vi behöva påminnas om dem?

Hypergraceundervisning är ett bra exempel på att blanda sanningen med det som är fel. En betoning på Guds nåds och kraft är bra, men man försummar vad Paulus kallade "Guds hela rådslut" (Apg 20:27). Det är till exempel sant att kristna har blivit förlåtna av Gud. Men det betyder inte att vi aldrig måste bekänna synd. Jakob 5:16 säger: "Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan". Om vi ska bekänna våra synder för varandra, varför skulle vi inte behöva bekänna dem till Gud, eftersom all synd är i slutändan en synd mot Gud (Psalm 51:4)?

1 John 1: 9 ger också tydlig instruktion till de troende om att bekänna synden. Det börjar med ordet: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Detta är orsak och verkan som innebär att vi inte kan få det ena utan att ta med det första. Som Guds blodköpta barn fortsätter vi inte att bekänna vår synd för att bli frälst från helvetet. Vi bekänner och ångrar oss för att återupprätta ett intimt förhållande med vår Fader. Vi har en position av att vara rättfärdiga, men syndar i praktiken. För att motsätta sig detta argument förnekar hypergracepredikanterna att Johannes breven skrevs till troende. Men 1 John 2:1 börjar med detta: "Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige". Johannes skriver till troende som han personligen kände. Han indikerar att hans troende vänner verkligen kan synda, och att när de gör det måste de bekänna det.

Hypergracepredikanter hävdar också att den Helige Ande aldrig kommer att peka på synd hos kristna. Mogna kristna bör genast se att detta är fel. Varje Kristi lärjunge har känt den Helige Andes överbevisning inom sig när han eller hon har syndat. Jesus kallar den Helige Ande "Sanningens Ande" (Joh 15:26). Sanningen tolererar inte något som är falskt. När Sanningens Ande finns i en troendes hjärta (1 Kor 6:19) ger Han en övertygelse om någonting inte är sanning.

Sammanfattningsvis så stämmer en del av vad dessa predikanter lär ut. Vi är verkligen frälsta av nåd, inte genom våra egna gärningar (Efesierbrevet 2: 8-9). Och Guds nåd är underbar, stor och ger frihet (1 Timoteus 1:14). Men denna undervisning är inte i rätt proportion till resten av Skriften. När en lära framhävs för att utesluta resten blir det misslyckat eftersom Guds Ord inte kan hanteras rätt (2 Timoteus 2:15).
Jesus var full av både "nåd och sanning" (Joh 1:14). De två är i balans, och hamnar man i ena eller andra diket kan det leda till ett falskt evangelium. Vi måste alltid jämföra varje ny undervisning med "Guds hela rådslut" och lära oss att inte ta till oss det som inte är hela sanningen (1 Joh 4: 1)”.

Kan vi leva i renhet och helgelse?

Publicerad 2018-06-01 11:09:00 i Allmänt,

Vi behöver undervisa både om helgelse och rättfärdiggörelse av tron på Jesus. Egentligen är det inte två skilda saker utan hör ihop. Vi kan aldrig helgas, leva rätt i egen kraft och kämpa på så sätt mot synden. Har prövat detta för många år sedan och det fungerar inte. Det är inte heller Bibelns sätt att leva rätt och att leva i helgelse. Att vara fylld av den Helige Ande gör det lätt att vara fri från syndens bojor och band. Visst behöver vi leva i omvändelse och ha Gudsfruktan också (då är man inte rädd för Gud utan vill leva nära Honom och av kärlek behaga och lyda Honom). Tit. 3:6-7: "Genom Jesus Kristus vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv." Rom. 6:11: "Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus."

Vi behöver ha Guds Ord och Andens liv och jag hörde en förkunnare som sa: If you only have the Word you dry up and if you only have the Spirit you fly away, but if you have both you grow up. Detta håller jag med om. När vi talar om helgelse så behöver vi först ge ut mjölken, vällingen, Guds kärlek, att vi är frälst av nåd och rättfärdiggjorda genom tro på Jesus och inte genom egna goda gärningar. Vi behöver vända om från synd om vi lever i synd som troende, vi får Andens frukt och rättfärdiggörelsens frukt. Man kan ju inte tjata som en papegoja om att man är rättfärdig av tro i åratal och inte har någon frukt av det och dessutom ropar Halleluja med en stor bibel i handen och andra stunder geggar på i en massa elände..... Man bekänner så fantastiskt att man är frälst av nåd och rättfärdig av tro och sedan tar man en sup och rullar runt lite som en gris i smutsen och nåde den som dömer....... Vad är det för trams......????? Vi ska ha kärlek och nåd till de svaga som är fast i synd men de som vill böka på i grov synd och sedan bara tjata om nåden och aldrig egentligen vill vända om, de är farliga s k troende.... Jag hade själv en tid i mitt liv då jag var svag och fast i synd men hittade vägen till frihet och det var Guds kärlek, mjölken och vällingen jag fick, men också Gudsfruktan och att jag såg helvetet som slutdestination om jag faktiskt inte vände om. Guds kärlek varnar också, Guds kärlek är ljuvlig men om den ljuvliga sidan inte hjälper så är kärleksriset också bra från Herren.

Herren ser vårt hjärta, vill vi böka på i synd och proklamera Guds nåd som en ursäkt att fortsätta i synden eller är vi fast och är svaga men vill bli fria. Han ser till vårt hjärta och när vi vänder om från synd så har också Jesus en väg för oss till frihet. Guds Ord, Gudsfruktan, den Helige Andes uppfyllelse ger frihet. Guds nåd ger oss kraft att säga nej till det som är fel säger Guds Ord. Tit 2:11-12: ” Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,”
Om vi är fast och inte kommer loss kan det vara så att djävulen binder oss och då behöver andra troende be för oss och sätta oss fri. Sedan gäller Ordet som Jesus sa till kvinnan: ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda ej mer.” (Joh 8:11). Vi behöver förstå att sista delen i detta bibelställe också gäller, att vi behöver lämna synderna. Har man ej gång blivit fri men sedan går tillbaka till eländet så blir det värre än det tidigare var. Fienden ser till att det blir sju gånger värre.

När man är i tjänst för Herren och ska göra saker så kan man höra en del säga:” Oh, vilka enorma frestelser det finns därute.” Var står det i Bibeln att det är på det viset för den som tjänar Herren? Visst kan frestelser komma, oja…..Peter och jag har rest på olika uppdrag för Herren, även på mission, men när man är fokuserad på uppdraget då är man inte fokuserad på frestelser.

Peter och jag varit till Mallorca där vi haft härlig semester men även mission. På Mallorca är det Sodom och Gomorra stuket så att säga. Mycket alkohol, inte bara ungdomar festar utan många som är äldre och över 65 år. Kvinnor kan sola topless och både kvinnor och män kan gå med stringtrosor/stringbadbyxor, vanliga mataffärer har perversa suvernier osv. Men fokus ska ju vara att människorna är i behov av frälsning och att vi går ut till en förlorad värld med evangeliet. Jesus älskar människorna och man behöver inte bli frestad av eländet. Jag hörde om missionärer som åkte till en by där alla var nakna, behövde det vara en frestelse eller såg man behovet för dem istället, att de behövde frälsning? De predikade evangeliet för dem och människor blev frälsta. Det blev en stor glädje på den platsen. Det var en nyfrälst kvinna som frågade mig hur man ska se på andra könet? Jag sa att yngre män ser man som bröder och äldre som farfigurer. Och t ex om man har en biologisk bror som är snygg, hur ser man på denne, jo en snygg bror och inget mer…. T ex jag har en snygg biologisk bror och min man Peter har en söt och vacker lillasyster, hur ser vi på dem….. ja enbart som våra älskade syskon. Det är så vi ska se på motsatta könet. De frälsta männen och kvinnorna är våra älskade bröder och systrar i Herren och de ofrälsta är som om de var våra ofrälsta bröder och systrar och som vi har nöd för, för deras frälsning.

Den ende man inte ser som bara bror eller syster är ju den man är gift med. Är man inte gift och vill bli det kan Gud leda en till någon som är rätt och då brukar man bli kär. Här har jag nu delat saker som kan vara nyttiga att ta till sig i vardagen och livet, var välsignad.

Mitt vittnesbörd

Publicerad 2018-01-28 12:48:45 i Allmänt,

Jag växte upp i en troende familj. Jag fick höra talas om Jesus i tidig barndom. Vad jag minns så var Jesus en enorm trygghet för mig, jag kände att Han alltid var med mig. Som 9-åring döpte jag mig, varefter jag bekände min tro på Jesus för mina klasskompisar. Mitt kristna liv stod ganska still från 9 år till cirka 13 års ålder. Jag hade visserligen några gripande möten med Herren på läger genom kyrkan o s v, men det var först vid 13 års ålder jag blev fylld eller starkt berörd av den Helige Ande och Hans kraft. Detta medförde en frimodighet till att vittna för klasskompisar om Jesus. En del av gudstjänsterna som jag gick på under min uppväxt var riktigt andliga och bra men tyvärr inte alla. I tonåren blev jag tyvärr upprorisk mot kyrkan och då också i mitt oförstånd gentemot Gud. Jag såg mest det negativa i kyrkan tyvärr. Nåväl, när jag skulle börja gymnasiet så beslöt jag mig att följa och leva för Jesus helt. Dessvärre var det så att det enda jag visste om var ett lagiskt följande av Jesus, med en massa förbud och regler utifrån mänskliga prestationer, och då blev det väldigt tungt för mig. Dessutom var jag allmänt deppig och inte speciellt glad av mig och jag slöt mig inom mig själv. Efter jag gått ut gymnasiet ville jag gå en Bibelskola och Jesus ledde mig till en levande och kristligt hängiven Bibelskola i Småland. Undervisningen var verkligen Guds Ord och lovsången var underbar. Där fick jag bl a undervisning om vår Rättfärdiggörelse genom tro på Jesus och jag blev då fri från lagiskheten. Dessutom fick jag ett mycket starkt möte med Jesus. Jag fick uppleva att jag var fullständigt älskad och accepterad av Gud och att jag var en ny skapelse i Jesus. Den försagdhet och den tungsinthet jag levt i försvann och jag blev frimodig och full av Guds glädje. Jag fick också starkt uppleva Guds härlighet och Guds ljuvliga närvaro ständigt. Lovsången där var himmelsk och smord. Det var som att komma till himlen. Jag blev också Andedöpt och tungotalet flödade för fullt. Min Herre Jesus ville att jag skulle tillbaka dit där jag växt upp, så det var bara att lyda eftersom jag gett mitt liv till Jesus. Jag var till välsignelse första året där på olika sätt, men det var verkligen inte lätt. Jag var en levande troende som brann för Jesus, men de kyrkliga sammanhang jag var i var religiöst bundna även om det fanns en del som var bra också. Jag hade inte rensat ut all besvikelse och bitterhet som jag haft inom mej. Det fanns även upproriskhet kvar i mig,. Så jag umgicks mer och mer med ofrälsta kompisar, jag tyckte de var roligare än de i kyrkan. Mitt kristna liv var upp och ner i hela 8 år, det var omväxlande kyrkan ibland och världen ibland, jag hade mitt hjärta tvådelat pendlandes mellan det religiösa och det världsliga lägret. Jag hade en kompis som bodde i södra Sverige. Hon var med i en levande församling där. När jag hälsade på henne upplevde jag att jag skulle flytta dit, och 1995 gjorde jag så och gick med i hennes församling. Där blev det slut på mitt upp och ner liv som kristen. Jag blev förnyad i den Helige Ande, Guds närvaro var så underbart och härligt över och i mig. Gud förvandlade mig och jag omvände mig från besvikelse och bitterhet. Jag förlät de människor jag behövde förlåta och de synder jag levt i vände jag mig bort ifrån. Jag blev fri. 1996 träffade jag Peter genom gemensamma vänner och vi gifte oss 1997 och började tjäna Herren tillsammans. Gud har förvandlat mig så att jag nu ständigt lever i 1:a kärleken till Jesus och har en nära kontakt och kärleksrelation med Honom. Jesus har gjort mig fri från bl a lagiskhet och gjort mig till en levande kristen som vandrar på Guds väg idag. Det går att leva ett segerrikt kristet liv, det är faktiskt enkelt när man får till sig hela Guds Ord, hela evangeliet, och därtill omvänder sig från synd och låter sig fyllas av den Helige Ande varje dag. Man behöver vara fullt beroende av Jesus varje dag, man lever av Hans styrka och liv varje stund. Det är i Jesus vi ska leva, röra oss och vara till. Vi är nya skapelser i Honom . Vi behöver också ha Gudsfruktan. Guds kärlek är underbar och ljuvlig, men den sätter också gränser. Gud älskar oss, och Jesus dog inte för oss för att vi ska leva kvar i synd och elände. Nej, Han dog för oss och Frälste oss bort från synden och eländet. Guds Nåd är underbar, men den är inte till för ett gudlöst och syndfullt liv. Guds Nåd ger oss som Skriften säger Kraft till att säga nej till det som är fel, Amen

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela