Egokristendom?
Jag har haft några tankar om det här med att vara kristen och vad det egentligen handlar om. Naturligtvis handlar det om att vi får gemenskap med vår underbare Gud när vi tar emot Jesus som vår personlige Herre och Frälsare och att vi får evigt liv i himlen. Vi får också ta del av Guds kärlek och omsorg och Gud kan göra så att vi mår bra och har det bra. Men många gånger i vår västerländska s k kristendom så blir det fel . Det handlar så mycket om vad JAG kan få av Gud. Det handlar mycket om att JAG ska må bra, vara framgångsrik, ha det bra på alla sätt och även ekonomiskt och materiellt. Okej Gud älskar oss så otroligt mycket så Han vill att vi ska må bra och ha allt vi behöver....men om vi fastnar där och bara vill gotta oss så blir det en självisk och egotrippad kristendom. När ska vi ta vårt ansvar för andra? När ska vi ge till de fattiga, bry oss om de utslagna och sargade människorna...när ska vi gå ut med evangeliet till en förlorad värld? Visst är det många kristna som tänker på detta och gör detta, absolut...och så klart handlar inte dessa gärningar om gärningskristendom eller något lagiskt, nej, nej...när man har gemenskap med Jesus och får ta del av Guds kärlek så blir det naturligt att vi tänker på andra och vill hjälpa andra. Jag själv känner att jag vill inte stå inför Herren en dag och det enda jag har och säga är att jag försökte ju få det bra på alla vis och ville vara så själsligt välmående som möjligt osv. Jag vill hellre offra mej själv och stå inför Herren en dag och kunna säga att jag fullbordade mitt lopp.... Jag har missat en del, men behöver inte göra det i fortsättningen. Vi kan få vara ledda av Gud så vi får fullborda våra lopp. Inte i egen kraft men i Guds kraft. Att vara kristen handlar om mycket som jag inte skriver om här, men det här är något att tänka på tycker jag. Ha det bra!
