Undervisning/råd till lovsångsledare
För det första: Du behöver leva i första kärleken till Jesus, vara lika kär i Jesus som du kan se att de nyfrälsta är. Vi ska aldrig lämna den kärleken. Om du inte älskar Herren lika mycket och är lika hängiven Honom som när Du var nyfrälst eller mötte Honom starkt för första gången behöver du omvända dig och komma tillbaka till den första kärleken. Läs Uppb. 2:4-5. Mognad är inte att bli lite mer allvarlig och stel med tiden. Mognad är att bli av med blöjbytena som bäbisar har under sina första år. Man blir mer helgad och man blir av med de grövsta synderna och får mer av Guds ord i sig. Man går från härlighet till härlighet.
Du behöver ha en nära kärleksgemenskap med Herren dagligen. Du kan umgås med Herren när som helst på dagen. Han bor alltid inom dig. Du kan själv uppleva Hans ljuvliga närvaro dagligen utan att behöva dra från någon annan. Du lever genom Jesus och Han kan fylla dig direkt. Du ska inte behöva få påfyllning genom handpåläggning av någon annan ständigt. Ibland behövs det men mogenhet är att kunna dra själv från Herren, av Hans ljuvliga närvaro, härlighet, kärlek och gemenskap. Du spelar och sjunger till Herren i din ensamhet och flödar inför Honom. Han är ditt allt.
Sedan behöver du lära dig fullt ut att alltid när du leder lovsång så står du i första hand inför Herren, inför Hans tron och prisar och lovar och tillber Honom. När hela din uppmärksamhet är på Jesus så drar du folket automatisk med i lovsången inför Guds tron. Vad ska människorna komma ihåg när de eventuellt tänker på lovsången som du ledde? Hörde de en vacker stämma och såg de en finklädd dam eller kille? De ska inte minnas sådant utan att de mötte Herren Jesus, Hans närvaro och kärlek, gemenskap och liv och härlighet i lovsången. Du ska få dem att rikta blicken helt på Jesus, att oavsett känslor, om de haft en jobbig dag eller om de t o m har det allmänt jobbigt i sina liv så är Jesus densamme. Han har inga problem och när de riktar blicken på Honom så ser de allt i Hans perspektiv. Du ska försöka få dem att ge all deras kärlek till Jesus och att lova och prisa Honom för att Han är den Han är och för att Han är värd det. En liten stund med Jesus och inför Hans tron i lovsång och tillbedjan gör så att man blir hel, glad, fri och full av Hans kärlek och närvaro. Lovsång är alltid rätt oavsett hur vi mår. Jag själv har upplevt och sett detta bevisat i mitt eget liv. Från deppighet till glädje och härlighet.
Du ska inte vara för avancerad. Enkelhet är det bästa. Du kan ha en hel orkester i lovsången men sjung enkelt. Det är ju meningen att folk ska hänga med. Sjung inte i för höga durer eller för låga så att det blir jobbigt för folk att sjunga. Alla är ju inte höga sopraner eller låga altar. Ta någon dur som är bra för de flesta.
Du behöver hålla dig ren, fullständigt ren. Att leva i t ex orenhet (sexuell), högmod, avundsjuka eller självhävdelse, att vilja framhäva sig och glänsa och dylika saker ska ej finnas i en lovsångsledare. Det du är full av sprider du. Du kan ej leva i medveten synd. Bekänn dina synder och omvänd dig och får du inte seger i något speciellt område så bekänn synden för någon annan troende som kan be för dig och sätta dig fri. För om man är fast i en synd och ständigt trillar dit så behöver man bli befriad. Nåden är inte till för ett liv i ständig synd utan till för att tvätta dig ren när du omvänder dig och nåden ger dig kraft att vandra i renhet och helgelse.
Lovsång handlar alltid om hjärtats lovsång och tillbedjan till Herren. Man kan hamna i detta att man tycker att man själv gör något bra och sjunger så fint och njuter av själva musiken och sången som man åstadkommer och så glömmer man Herren. Eller så kanske man känner att man inte räcker till och kanske inte duger. Allt handlar om att våga erkänna och bekänna inför Gud att man har något felaktigt i hjärtat. Det kan kännas hemskt att erkänna vissa saker, t ex att ens kärlek till Herren svalnat, men Han ser det ändå så det är lika bra att erkänna det inför Honom och bli av med det.
Själv har jag växt upp i ett troende hem och frikyrkligt. Jag blev fylld med den Helige Ande tidigt och levde helt för Jesus. Men jag hade aldrig mött Honom starkt. Det gjorde jag när jag var 18 år och lovsången betydde mycket i det. Första gången jag mötte riktig lovsång var när jag var till Södermalmskyrkan i Stockholm också när jag var 18 år (1985). Innan hade jag bara tagit del av lovsångssjungande i form av att sjunga en lovsång i något möte då och då.
I Södermalmskyrkan stod alla upp och sträckte händerna mot Kungars Kung och Herrars Herre. Kyrkan var fylld av Guds närvaro. Det var lovsång från hjärtat där man också visade det på utsidan. Jag blev chockad positivt och så gripen att tårarna kom. Lovsången var inte så vanlig i alla kyrkliga sammanhang på 80-talet. Det har gått framåt. Jag har aldrig förstått detta när jag hört troende säga att de inte förstår varför man ska hålla på så länge och sjunga lovsång och så många gånger samma sång. Jag tänkte inte på det viset när jag såg lovsången i Södermalmskyrkan den gången 1985. Jag blev gripen och det var ju underbart att de sjöng till Herren så länge och med en sådan hängivenhet.
Om lovsången bara blir skönsång, skippa det. Visst ska du kunna sjunga och hålla tonen, folk måste ju veta hur sången går men fokus ska vara JESUS och inget annat. Ett vackert uppträdande och fin underhållning kan man finna på konserter och dylikt så skippa koncentrationen på hur proffsigt det ska låta och vara. Sjung från ditt hjärta i anden så blir det bra. Fast självklart behövs träning både att sjunga och spela naturligtvis. Det ska man ju inte hoppa över.
Jag har under min uppväxt tyckt att det var rätt jobbigt att lyssna på sånger i kyrkan som bara var till för underhållning. Det var Herren och lovsången som fick mig att älska att sjunga och spela. Det var också den Helige Ande som förlöste mig i att sjunga och mycket av spelandet också (har gått gitarrkurs och keyboardkurs, man kan ju behöva sånt). Det är en andlig tjänst att leda lovsång och det är inte detsamma som att leda i allsång.
Råd: När du ska välja lovsånger inför ett möte lyssna alltid in den Helige Ande och ta de lovsånger du känner flöde och frihet i. Koppla bort hjärnan. Den kan säga: ”Inte den lovsången igen” och ”men den lovsången är ju gammal” eller ”den lovsången är ny och svår och ingen kan den” eller ”faster Berta gillar inte den lovsången. Hon gillar mer de gamla” osv. Lyssna in den Helige Ande.
Var välsignad och detta var lite råd och undervisning för er som leder lovsång.
Du behöver ha en nära kärleksgemenskap med Herren dagligen. Du kan umgås med Herren när som helst på dagen. Han bor alltid inom dig. Du kan själv uppleva Hans ljuvliga närvaro dagligen utan att behöva dra från någon annan. Du lever genom Jesus och Han kan fylla dig direkt. Du ska inte behöva få påfyllning genom handpåläggning av någon annan ständigt. Ibland behövs det men mogenhet är att kunna dra själv från Herren, av Hans ljuvliga närvaro, härlighet, kärlek och gemenskap. Du spelar och sjunger till Herren i din ensamhet och flödar inför Honom. Han är ditt allt.
Sedan behöver du lära dig fullt ut att alltid när du leder lovsång så står du i första hand inför Herren, inför Hans tron och prisar och lovar och tillber Honom. När hela din uppmärksamhet är på Jesus så drar du folket automatisk med i lovsången inför Guds tron. Vad ska människorna komma ihåg när de eventuellt tänker på lovsången som du ledde? Hörde de en vacker stämma och såg de en finklädd dam eller kille? De ska inte minnas sådant utan att de mötte Herren Jesus, Hans närvaro och kärlek, gemenskap och liv och härlighet i lovsången. Du ska få dem att rikta blicken helt på Jesus, att oavsett känslor, om de haft en jobbig dag eller om de t o m har det allmänt jobbigt i sina liv så är Jesus densamme. Han har inga problem och när de riktar blicken på Honom så ser de allt i Hans perspektiv. Du ska försöka få dem att ge all deras kärlek till Jesus och att lova och prisa Honom för att Han är den Han är och för att Han är värd det. En liten stund med Jesus och inför Hans tron i lovsång och tillbedjan gör så att man blir hel, glad, fri och full av Hans kärlek och närvaro. Lovsång är alltid rätt oavsett hur vi mår. Jag själv har upplevt och sett detta bevisat i mitt eget liv. Från deppighet till glädje och härlighet.
Du ska inte vara för avancerad. Enkelhet är det bästa. Du kan ha en hel orkester i lovsången men sjung enkelt. Det är ju meningen att folk ska hänga med. Sjung inte i för höga durer eller för låga så att det blir jobbigt för folk att sjunga. Alla är ju inte höga sopraner eller låga altar. Ta någon dur som är bra för de flesta.
Du behöver hålla dig ren, fullständigt ren. Att leva i t ex orenhet (sexuell), högmod, avundsjuka eller självhävdelse, att vilja framhäva sig och glänsa och dylika saker ska ej finnas i en lovsångsledare. Det du är full av sprider du. Du kan ej leva i medveten synd. Bekänn dina synder och omvänd dig och får du inte seger i något speciellt område så bekänn synden för någon annan troende som kan be för dig och sätta dig fri. För om man är fast i en synd och ständigt trillar dit så behöver man bli befriad. Nåden är inte till för ett liv i ständig synd utan till för att tvätta dig ren när du omvänder dig och nåden ger dig kraft att vandra i renhet och helgelse.
Lovsång handlar alltid om hjärtats lovsång och tillbedjan till Herren. Man kan hamna i detta att man tycker att man själv gör något bra och sjunger så fint och njuter av själva musiken och sången som man åstadkommer och så glömmer man Herren. Eller så kanske man känner att man inte räcker till och kanske inte duger. Allt handlar om att våga erkänna och bekänna inför Gud att man har något felaktigt i hjärtat. Det kan kännas hemskt att erkänna vissa saker, t ex att ens kärlek till Herren svalnat, men Han ser det ändå så det är lika bra att erkänna det inför Honom och bli av med det.
Själv har jag växt upp i ett troende hem och frikyrkligt. Jag blev fylld med den Helige Ande tidigt och levde helt för Jesus. Men jag hade aldrig mött Honom starkt. Det gjorde jag när jag var 18 år och lovsången betydde mycket i det. Första gången jag mötte riktig lovsång var när jag var till Södermalmskyrkan i Stockholm också när jag var 18 år (1985). Innan hade jag bara tagit del av lovsångssjungande i form av att sjunga en lovsång i något möte då och då.
I Södermalmskyrkan stod alla upp och sträckte händerna mot Kungars Kung och Herrars Herre. Kyrkan var fylld av Guds närvaro. Det var lovsång från hjärtat där man också visade det på utsidan. Jag blev chockad positivt och så gripen att tårarna kom. Lovsången var inte så vanlig i alla kyrkliga sammanhang på 80-talet. Det har gått framåt. Jag har aldrig förstått detta när jag hört troende säga att de inte förstår varför man ska hålla på så länge och sjunga lovsång och så många gånger samma sång. Jag tänkte inte på det viset när jag såg lovsången i Södermalmskyrkan den gången 1985. Jag blev gripen och det var ju underbart att de sjöng till Herren så länge och med en sådan hängivenhet.
Om lovsången bara blir skönsång, skippa det. Visst ska du kunna sjunga och hålla tonen, folk måste ju veta hur sången går men fokus ska vara JESUS och inget annat. Ett vackert uppträdande och fin underhållning kan man finna på konserter och dylikt så skippa koncentrationen på hur proffsigt det ska låta och vara. Sjung från ditt hjärta i anden så blir det bra. Fast självklart behövs träning både att sjunga och spela naturligtvis. Det ska man ju inte hoppa över.
Jag har under min uppväxt tyckt att det var rätt jobbigt att lyssna på sånger i kyrkan som bara var till för underhållning. Det var Herren och lovsången som fick mig att älska att sjunga och spela. Det var också den Helige Ande som förlöste mig i att sjunga och mycket av spelandet också (har gått gitarrkurs och keyboardkurs, man kan ju behöva sånt). Det är en andlig tjänst att leda lovsång och det är inte detsamma som att leda i allsång.
Råd: När du ska välja lovsånger inför ett möte lyssna alltid in den Helige Ande och ta de lovsånger du känner flöde och frihet i. Koppla bort hjärnan. Den kan säga: ”Inte den lovsången igen” och ”men den lovsången är ju gammal” eller ”den lovsången är ny och svår och ingen kan den” eller ”faster Berta gillar inte den lovsången. Hon gillar mer de gamla” osv. Lyssna in den Helige Ande.
Var välsignad och detta var lite råd och undervisning för er som leder lovsång.
